Det orange kuvertet - med ansvar för fler än bara min egen pension

Så har IPCC kommit med en ny delrapport och det är inte många ljus i mörkret. Något som kan hjälpa en själv ur klimatångesten är att försöka förändra sitt eget liv. Inspirerad av Fossil Free Sweden och WWFs Earth Hour-kampanj mot börsen tog jag mig in på pensionsmyndigheten.se för att kika på mitt orange kuvert. Jag misstänkte att det skulle vara lite krångligt att byta från mitt lata fondsparande till något bra men krångligt var bara förnamnet till avskräckande. Jag har såklart inte gett mig utan ska ta tag i detta, och har också bra kollegor som gått igenom processen att be om råd, men jag började med lite sociala medier-påverkan. Postade nedanstående på Pensionsmyndighetens Facebook-sida: https://www.facebook.com/fragaompension Genom att fler ställer frågor kan vi påverka hur de utformar hemsidan och de verktyg som erbjuds för fondbyten. Ett litet steg var och en kan göra är att efterfråga klimatsmarta och bra fonder som gynnar förutsättningarna för att vi faktiskt kommer att kunna ha en pension när det väl är dags. Enligt IPCCs prognoser kommer världen vara en väldigt annorlunda och förfärlig plats när det är dags för mig att gå i pension sisådär 2050. Hur svårt kan det vara att få placera sin egen pension där den faktiskt gör lite nytta och inte bara skada? Fråga du också!

"Hej! Om jag vill byta fonder till ett klimatbra alternativ för att jag inte vill att mina pensionspengar ska bidra till fossilindustrin får fortsätta profitera på växthuseffekten hur gör jag då? När jag via er hemsida försöker få hjälp med att byta fonder får jag bara frågan vilken risk jag vill ta (ekonomisk alltså). Detta är för mig rätt irrelevant - relevant hade det varit om det gällde risk för klimatpåverkan - och att sitta och bläddra och gå in på respektive hemsida för de fonder och aktiefonder som ni klassificerar som etiska är ett gigantiskt arbete som få privatpersoner orkar ta sig igenom. Jag efterlyser ett verktyg för oss som vill ta ansvar för att våra pensionspengar inte bara gynnar oss själva vid pensionen utan också faktiskt bidrar till att vi har en dräglig värld att leva i vid pensionsåldern. Att divestera ur fossilprofiterande fonder, bolag etc är inte bara en växande trend utan också otroligt viktigt. Jag tror att ni kommer att få betydligt fler frågor kring detta. Kan ni hjälpa mig med att hitta klimatbra alternativ (alltså som bidrar till en bättre värld, inte bara minskar sin negativa påverkan lite grann) så vore jag (och fler än som själva vet det) innerligt tacksamma!
Läs gärna mer på t.ex. http://gofossilfree.org/se/ och på WWFs hemsida om initiativ och argument kring klimatsmarta investeringar: http://www.wwf.se/vrt-arbete/klimat/earth-hour/brsen/1550521-earth-hour-budskap-2014-brsen
Tack på förhand! / Emelie Kärr"

Earth Hour - bilen, biffen, börsen, bostaden

Vill tipsa om Earth Hour; världens största klimatmanifestation nu på lördag den 29 mars kl 20.30-21.30! Förutom att släcka ljuset som e signal till världens politiker att ta klimatfrågan på allvar finns det mycket annat du kan göra. Massa tips för klimatsmart vardag och kampanj för att påverka riksdagsledamöterna hittar du på WWFs hemsida: www.wwf.se/earthhour Inte minst hittar du recept till vad som ser ut att vara en mycket smaskig raw food-bakelse. Mumma liksom. Nu vet ni vad jag ska göra i helgen iaf.

Första veckan som 30+

Hej och hå. Lätt att komma ur bloggandet. Speciellt när det händer så mycket saker. Överlevde 30-årsdagen och dessutom en dryg vecka till vilket bådar gott inför fortsättningen. Maken var här från London, kompisarna ordnade en kombinerad överraskningsfruhippa och -30årsfirande för mig. Blev MYCKET överraskad när de alla satt på brunchstället Richard tagit mig till. Där var kompisar från olika tidsperioder i livet och syrran såklart och de flesta kände inte varann sen innan (utom via Facebook där de planerat det hela) och jag fick ge en presentationsrunda som aldrig tog slut. Det fanns så många berättelser. Sen droppade vi maken och mamma och och gick på spa. Drack bubbel, badade jacuzzi och jag fick massage. Sen middag, prat, presenter och Mello såklart. En mycket härlig dag! Tack söta ni! Söndagen bestod av brunch, champagne, tårta, mer presenter och promenad i solnedgången. Och så härlig vegetarisk buffé på Hermans på Söder. Mycket mat blev det!
Sen dess har jag och teamet på jobbet genomfört två konferenser - en i Västerås och en i Uppsala, dagarna efter varann. Maken är tillbaka i London och jag har påbörjat en ny omgång med nyttigare mat och mer motion. Som det anstår en halvkrisande nybliven 30-åring mao. Nyss gjort rawfood-bollar att ha när eftermiddagssötsuget sätter in. Helt ekologiska såklart! Torkade aprikoser, russin, mandlar, cashewnötter, vetegräs, tranbär, vaniljpulver, kakao (tyvärr inte raw) och rullade i kokosflingor. Yummy! Dock blev de lite blöta, tror det hade varit bättre med dadlar. Goda var de iaf och kommer komma väl till pass. Namnam!

Innan jag går och lägger mig vill jag rekommendera Michael Palin's dagbok från 1969-1979 "The Python Years" som jag berättat om tidigare. Trots att den tog lite tid att läsa klart är den en otrolig insyn i en humorikon som berikat många människors liv världen över genom inte bara Monty Python och andra humorserier och filmer men också sina porträtt av människor och världen genom sina reseprogram och -böcker.

Ps. en Backstreet Boys-konsert har jag hunnit med också. Keeping the Backstreet Pride Alive since 1996 (då t-shirten också är ifrån)!

Blondies

So I like to bake. To bake is very result oriented; there is a goal, a process, tasks and steps to go through, a waiting period which has to be monitored and voilà - a result. For sometime now I haven't baked more than once, but now that my husband is visiting it brings back the joy. With the risk of sounding lika a housewife, it brings me pleasure that he likes my baking. Today I came home around 6.30 pm from the office and we had dinner and I decided to bake something to bring to the office tomorrow since my birthday is Saturday. And because I know that my husband would be happy of course. Even though there's the hassle of getting all the ingredients, measuring and washing up it was so much fun. Except for the result (which was satisfactory this time) and the husband's joyous snacking there's also the good feeling that comes from knowing what you eat. I know that there's lots of sugar and butter and such in the blondies I made but I also know how much, I know that everything (except for two minor ingredients) is organic, that they contains very few additives which is the total opposite of store bought cookies and sweets. Getting sort of back to basics, knowing your food (yes I know I didn't milk the cow etc) gives me pleasure. It's too bad that even sweets that you've made yourself are quite unhealthy, otherwise I would bake all the time. Not that I'm and outstanding baker, but because it brings results, joy and satisfaction. Next time I think I'll do some healther rawfood based treats but today you can enjoy my blondies (from a Gordon Ramsay recipe)!

Finding one's balance

It all sounds a bit pompous; to find one's balance. Perhaps it is but isn't that what we do most of the time - attempt to find what way to walk, what we like, who we are and what we want to do. I keep  finding myself doing things which are nice in the short run but perhaps not so healthy in the long run. It's human to do have that extra piece of chocolate, glass of wine, to go to bed late, get one extra round of food, watch a movie instead of that walk in the sun. In the longer perspective the body tells you what you should do and shouldn't, sometimes it's about listening to the signals. During the last few years I've become better and better at listening to my body's signals, however I still often fail. Like today when it was Shrove Tuesday I totally overconsumed on sweets and the craving for sweets is sometimes a self imposing loop. Once you have sweets you want more.

To me it's about finding balance and to do  so is extremely difficult, at least for me, and takes discipline and time. Too often the need comes from a period of sleep deprivation, over eating or too little exercise. The body just  tells me - enough. When I went through a tough period a few years back my doctor told me to follow strict sleeping routines. It was super difficult in the beginning but it has paid off big time. About 3½ years ago I decided my BMI was way too high and I reached a point where I felt I owed it to myself to find some balance to my eating and exercising. Don't get me wrong, I wasn't doing it all wrong before, just a bit too much to be able to maintain a good health status.

Having a new job, being back in my old home town and  in many ways settling into a new life I feel out of balance and there is an increasing need in my body to find it. Reading blogs and magazines, Pinterest, Instagram and discussing with friends give me inspiration. Balance is also  about finding the right time and creating good conditions. This week is not a good time and the conditions are extremely bad. My husband is arriving tomorrow and we'll be celebrating my birthday this weekend which makes for good cake and wine conditions. In the meantime I keep planning for next weeks health kickoff. One great source of inspiration can be found through searching Pinterest and Instagram for detox and raw food recipies and also this great blog by my friend Jennie: http://thisrawsomelife.blogg.se/ It's all quite down to Earth, finding the balance. In this regard at least.

Finding Python

So switching languages, at least for today. As I'm currently reading Michael Palin's "Diaries 1969-1979 The Python Years" I feel inspired. Also my husband resides in London these days so I should be practicing my English. The book has reached 1978 and the filming of Life of Brian is in full swing. For a Python-fan like myself, it's both wonderful and a bit strange to read about the set, the thoughts and actions of Palin and the other Pythons. Perhaps one should not get to know (even though I realize it's a very limited and shallow way of getting to know someone) one's idols too deep. My understanding and love for Monty Python keeps on growing even though I see things, for good and for bad, which I didn't use to. As far as their productions go, I've always considered this to be one of Monty Python's strengths and signs of geniality. Every time I watch an episode or a movie I see new details, hear or see things which I haven't percieved before, understand some subtle meaning of a joke I haven't grasped before. It doesn't really matter if it's because of me or the Pythons that this phenomena occurs everytime, it stills put them in a special category that makes them stand out from most other actors, shows and performances. And so I have always thought. I can't even remember the first time I saw something with Python. Dad was a huge fan and as a 5 year old I roared with laughter at The Philosopher's Song from Live at the Hollywood Bowl or Queen Victoria racing Queen Victoria. Unfortunately I didn't understand that not all children enjoyed the intellectual yet brutal jokes of Python. Tomorrow I'll have dinner with an old friend whom I have known since 1st grade. I remember taking her home after school when we were about 8 years old to watch a movie. I obviously put on one of my favourites; Life of Brian. I laughed and laughed and still don't understand why she left during the "Romans, go home"-sketch but I know that she until this day dislikes Monty Python. I blame me and not her, maybe she was not ready and I'm sorry I ruined her chance of finding her own favourite Python-scenes, songs and scetches. My fascination with this ground breaking comedians keep increasing and thus I can't stay away from any chance to get to know them more. So back to the Life of Brian-set of 1978 and see you on July 1st in O2 arena for a dream (I didn't even dare to dream) come true!

Våren är på väg

Idag är  det den 2 mars och våren officiellt här sedan igår. Lite klichéartat tycker jag det är dags för nya friska tag. När livet förändras är det svårt att hålla fast i rutiner som fungerat och fått mig att må bra - i alla fall för mig. Jag har fått långa pendlingstider, längre till gymmet, en nygammal stad att anpassa mig till och längre dagar. Dessutom är det mörkt och trist. Nu ska det dock göras något åt detta småätande och känsla av obekvämhet i kroppen. För mig är det viktigt att må bra. Det gjorde jag sällan förut men så bestämde jag mig (för femtioelfte gången) att ta tag i min vikt och den här gången lyckades jag. Målet då var väl att bli smal men det målet förändrades under tiden. Starkare, smidigare, uthålligare, bekvämare, gladare, friskare och mer hållbar blev viktigare. Kroppsidealen som jag aldrig ville kännas vid när jag var yngre de har krupit ikapp mig i vuxen ålder och även om jag dras med känslan att det är viktigt att vara smal (vilket det ju faktiskt inte är) är det inte en tillräcklig dragningskraft för mig att äta bättre och mer rätt eller att träna - känslan jag får när jag gör det däremot är en otrolig morot. Jag gick ner 12 kg på 1½ år och har gått upp några av dem sen men dess men jag vet att jag kan om jag vill. På nåt sätt fick jag en del av allt det där som jag ville ha under resans gång och det hade varit skönt att känna det igen. Ringarna under ögonen, kliet i halsen, obekvämheten i nytvättade jeans (fast kanske är det jeansen det är fel på), och uppsvälldheten ska bort bort. Men det kräver lite rutiner och disciplin i början. Om nån vecka sätter jag igång och kickar igång våren och det nya livet i 30-årsåldern (nej detta är inte bara åldersnoja) med lite nya vanor och rutiner. Mörk choklad, frukt, nötter och träning. Ägg till frukost, soppa till lunch, rågbröd och näringsrika råvaror. Det kommer bli fett! Likaså kommer stunden med semla och svärfamiljen bli nu. För det hör också till livets goda.