onsdag 20 juni 2012

Om konsten att beställa en (god) kopp te

London 2012 - en resa i nuet, mig själv och en av världens knutpunkter.

Jag lär mig nåt nytt varje dag. Och tur är väl det. Att resa är att lära sig, är det inte? När jag var i Nairobi för 5 år sen bestämde jag mig för att om jag inte hade gjort bort mig på något sätt en dag så var det en bortkastad dag. Kanske har jag blivit lite mindre dramatisk men i stort sett är devisen inte bara ganska rolig utan också viktig. Det är allt från de små sakerna, som att säga please hela tiden, till de stora sakerna, såsom varför London är den stad den är. De små och de stora sakerna är ju på olika sätt minst lika viktiga. Men av olika anledningar såklart.

Nu sitter jag på en brittisk kedja med ett franskt namn och dricker te. Beställde en kopp te (min första kopp te på kafé sen jag kom) och tänkte i min enfald att teet på vilket kafé som helst i London bör vara gott. Det fanns flera sorters te att välja mellan och jag gjorde som jag brukar göra i Sverige (fast på engelska och med några obligatoriska please såklart); one cup of tea, please, sa jag. I väntan på att få frågan om vilken sort jag ville ha mumlades det något om mjölk och jag svarade försiktigt; no milk, please. Helt plötsligt hade jag en kopp te i handen; English breakfast (inte min favorit precis) och med massor av mjölk i. I Sverige hade jag bett att få en ny men jag inser att det är mitt eget fel. Jag var otydlig och har inte lärt mig koderna än. Säger en inget annat är det standardte som gäller och mitt svar om mjölk kan lika gärna ha uppfattats som motsatsen mot vad jag ville. Ta för dig, tala tydligt och var på det klara med vad du vill ha verkar vara det som gäller här. Ingen har tid att vänta på en osäker svensk som väntar på motfrågor.

Idag är det 6 dagar sen jag kom och förhoppningsvis lärde jag mig nåt av detta. För det är såklart bara ett symptom på hur staden fungerar och att med alla kulturella skillnader som finns här är det bara tydlighet och självsäkerhet som tar en framåt. Så London - se upp, jag lär mig snabbt! Det hade gått ännu fortare med en god kopp te i handen bara.

1 kommentar:

  1. Just det. "No, thank you" och "Yes, please". Det är inte helt enkelt. Själv gjorde jag bort mig första kvällen hos min engelska värdfamilj när jag var 18. "Dinner's ready when you are", är bara (insåg jag) ett vänligare sätt att säga "kom och ät", inte att middagen hålls varm tills 18-åringen orkar pallra sig nedför trappan... :) /Torsten S

    SvaraRadera