Om prioriteringar och våndan att säga nej

Idag kom jag hem vid 20-tiden. För mig var det en tidig kväll, jag njöt av att laga lite mat, och något så enkelt som att sitta i soffan med min sambo, titta på mitt favoritprogram på TV och läsa tidningen. Detta kan tyckas trivialt och det är det också men för mig som har jobb och uppdrag ca 3 vardagskvällar i veckan, där jag sällan är hemma innan 21, + flera helgdagar i månaden är min tid hemma mycket värdefull. På sista tiden är också min hemmatid uppbokad med att valbereda för underbara Naturskyddsföreningen i Lund och rodda med den fantastiska vintagemässa som jag är medarrangör till. Allt detta är ju såklart av helt fri vilja och jag är lyckligt lottad att få ha dessa uppdrag och att arbeta för en organisation jag tror på och dessutom känna två gröna lokalavdelningar som min hemmaavdelning.

Både De Gröna i Malmö och Miljöpartiet Lund ligger mig mycket varmt om hjärtat men såhär i årsmötestider ställs alla internt förtroendevalda i organisationer inför ett val. Vill jag fortsätta i styrelsen eller vilket uppdrag en nu har förärats med? Såklart jag vill fortsätta men finns tiden?! För mig har tiden tagit slut – de senaste månaderna lider jag av ständigt dåligt samvete över att jag borde göra MER på alla mina uppdrag. Detta trots att vänner och kolleger berömmer mig för mitt engagemang och att jag för in energi i de sammanhang jag finns i. Det är en verkligt fin komplimang och jag känner mig mycket ödmjuk inför detta. Samtidigt står faktum fast – så mycket klyscha det är har dygnet bara 24 timmar och min tid räcker till. Det rör sig på intet sätt om att tid är pengar utan att tid är kvalitet. Att ikväll, efter mycket funderande, behöva fatta beslutet att inte ställa upp till omval i MP Lunds styrelse var mycket tråkigt. Även i valberedningen för Naturskyddsföreningen har jag gjort mitt för nu och det känns väldigt synd att jag inte just nu har tiden att fortsätta arbeta i dessa sammanhang. Prioriteringar bör dock göras och ikväll prioriterade jag mig och att kunna göra ett ännu bättre arbete i de andra sammanhang där jag är – inte minst i kommunfullmäktige där jag fått ett förtroende också av lundaborna. Jag känner mig också trygg med sittande styrelse (där jag hoppas att de flesta kommer sitta kvar) och att nya personer får chans att leda och utveckla MP Lund, liksom att andra får chans att hitta talanger till Naturskyddsföreningen i Lund. 

Som tur är kan ju prioriteringar förändras och årsmöten inträffar faktiskt just en gång om året.