Det kommersiella rummet och jag

Överallt finns reklamen, vi har vant oss så mycket att vi inte ens ifrågasätter dess självklara existens. Det sägs att det går att känna igen en icke-stockholmare i tunnelbanan på dem som stirrar på reklamen i, på och runt hela den underjordiska infrastrukturen. Påståendet stämmer inte, alla stirrar lika mycket men vana pendlare utan att egentligen se. Om det bara vore så väl att den inbitna 08-an skulle ha rätt, att lantisar slipper reklam så de måste titta en gång extra när de möts av den i all sin pockande närvaro.

Tyvärr har de fel. Reklamen finns överallt, liksom köphetsen, tillväxttänket och konsumtionsuppmuntran. Twitter fylldes under december av arga tweets om en viss elektronikkedjas fantastiskt enerverande reklam som gick dygnet runt i alla tv-kanaler. Samtidigt rasade under hösten en kulturdebatt om grafittins vara eller icke-vara som accepterad kulturform. Inte kan vi väl tillåta något icke-kommersiellt, konstnärligt ta plats i stadens rum. Det måste ju bara vara fel.

Att utsättas för hetsande kommersiella budskap på bussen, längs vägen, i tidningen, på tv, på tåget, ja överallt, det uppmuntras från samhällets sida.

Men är det verkligen så att reklamen är överallt?. Svaret är både ja och nej. Det icke-kommersiella rummet, eller platser för samhällsdeltagande är många och mycket underskattade. Förenings-, folkbildnings- och andra samlingslokaler finns det gott om. I kyrkor, skolor, parker, studieförbund, idrottshallar (och ... ja var mer, ge mig gärna fler exempel) saknas den kommersiella aspekten av information.

Dock är det kommersialiserade rummet så allmänt accepterat att det är svårt att undkomma den. Därför är de mötesplatser där kommersiella intressen är bannlysta så viktiga. För mig är det en fråga om demokrati. Alla behöver vila ögon, öron och andra sinnen från företagsbestämda intryck. Att så många rum är till salu för att du ska köpa mer mer mer är för mig obegripligt och odemokratiskt. Och att mer handel, storskalig handel och utökad handel är svaret på alla problem är kontraproduktivt. Jag är inte emot reklam per se men vill verkligen slå ett slag för det icke-kommersiella rummet. Här finns kulturen, mångfalden, folkbildningen och engagemanget.