Årets Almedalen á la @Emelila

Ett år har gått sen jag sist bloggade om Almedalen. Liksom förra året var det lååångt fler seminarier än någon hann gå på, många av de otroligt spännande och en hel del lämnade övrigt att önska. Dessutom var det spännande mingel, prisutdelningar och såklart – partiledartal. Eftersom jag åkte i jobbet har jag gjort en sammanfattning över vad jag hann med; 22 seminarier, 11 mingel, 2 prisutdelningar och 4 partiledartal. Ändå ganska bra för en kväll och 4 heldagar. I själva verket så delar jag samma problem som så många andra miljöpartister – prioriteringssvårigheter. Att behöva välja och därmed riskera missa något riktigt spännande eller nån intressant person avskräcker från prioriterandet. Samtidigt, som ju alla vet, kan prioriteringssvårigheter föra med sig lätt förvirring och partiella minnesförluster. Det handlar om att ha ett holistiskt perspektiv och då vill en ha så många ingångar och perspektiv med sig som möjligt i debatten. Nästa år ska jag ändå vara lite mer förberedd vad gäller strategi och mål med min närvaro. Fast det sa jag efter förra året också, det är faktiskt lättare sagt än gjort :)

Nåväl, det är svårt att inte vara nöjd efter några dagar i Visby tillsammans med tusentals andra människor från intressanta branscher. Inte minst var det roligt att träffa några glada gröna och andra som jag känner från Twitter. Att hälsa och presentera sig för någon, ge varandra en igenkännande men undrande blick, se hur både tänker till och sedan fråga om den andra finns på Twitter har börjat bli mer regel än undantag. Flera gånger följs sedan denna hälsningsprocess av t.ex: jag är @Emelila på Twitter. Varpå den andra personen lyser upp. Lika roligt varje gång.

Roligt är också att jag fått många nya Twitter-followers senaste tiden, uppskattningsvis drygt 100 personer senaste 2 månaderna. Att få nya followers under Almedalen är kanske inte jättekonstigt men med tanke på (den ökande) mängden twittrare känns det mycket hedrande och verkligen skojigt.

Avsluta detta blogginlägg vill jag göra med något tragikomiskt. Ytterligare ett centerpartistiskt statsråd har förärats(?) Jordens Vänners Greenwash-pris. I hård konkurrens med aktörer såsom IKEA och Preem vann Maud Olofsson ändå denna generande tävling. Att Centern kallar sig Alliansens gröna röst säger som vanligt mer om Alliansen än något annat.