Vi gillar olika!

Nu har det gått drygt tre dygn sedan vallokalerna stängde och sanningen började uppenbara sig. Det hade inte gått alls så bra för Miljöpartiet som vi hade trott, hoppats och kämpat för. Att det främlingsfientliga och populistiska partiet Sverigedemokraterna gjort sitt intåg i Sveriges riksdag var dock det som gjorde det svårt att andas. Sverige har nu 4 och förmodligen än fler riktigt kalla år framför sig. Vi har nu flera utmaningar framför oss, oavsett hur regeringsbildningen kommer att se ut. Bland annat är hur vi ser till att lösa de samhällsproblem som gör att människor känner ett behov av att visa sitt missnöje så till den milda grad att de röstar på denna odemokratiska sörja som polerat upp sig till att nå maktens hjärta och finrum. För jag tror inte att närmare 6 % av befolkningen är rasister, det får helt enkelt inte vara så. Sveriges problem ligger bland annat i att vi aldrig tagit itu med historien och våra kopplingar till Nazityskland och de främlingsfientliga strömningar som funnits i Sverige sedan länge. Sverige var först i världen med ett rasbiologiskt institut och tvångssteriliserade människor ändå in på 1970-talet. Den här typen av fenomen har varit tabu att tala om i PK-Sverige. Det tillsammans med finanskris, flera decennier av dålig integrationspolitik och ökade klyftor i samhället har gett oss detta – rasister i vårt parlament. Om det är något vi kan lära oss är att Sverigedemokraterna bör ställas mot väggen – det är uppenbart att nedtystningstaktiken inte fungerat. Det gör dem bara till martyrer. Däremot blir det en svår parlamentarisk balansgång där vi inte får trilla i den danska fällan där Dansk Folkeparti med Pia Kjersgaard i spetsen förklarats rumsrena och haft ett alltför starkt inflytande i dansk politik och samhällsklimat. Vad som är glädjande och som gav mig hoppet tillbaka ett dygn efter valet var det fantastiska engagemang som så många medborgare visat mot rasism och förtryck. I Malmö deltog mellan 500 och 1000 personer i en mer eller mindre spontan demonstration där klassikern ”Inga rasister på våra gator” skanderades med stor entusiasm.

Stor framgång har även Aftonbladets kampanj ”Vi gillar olika” fått, där över 240 000 personer märkt sin profilbild på Facebook med symbolen för kampanjen. För visst gillar vi olika! Den lärdom jag tar med mig in i den kommande mandatperioden är att diskussionen och kampen för ökad tolerans och ett varmare samhälle måste tas av oss alla med alla vi träffar. Mycket ligger på våra riksdagspolitikers axlar men minst lika mycket ligger på dig och mig som fritidspolitiker men främst som medmänniskor. Det är i det dagliga engagemanget, mötet, i folkbildning, i föreningar, inom idrotten, på bussen, i skolan och i alla tänkbara sammanhang vi måste arbeta för det samhälle vi vill ha. Det är på gatan kampen kämpas. Och den är INTE våldsam i någon fysisk bemärkelse – däremot är den kraftfull i intellektuell, folklig och medmänsklig bemärkelse. Jag tänker arbeta som en galning för det samhälle Sverige kan och bör vara. Så våga ta diskussionen – det tänker jag göra, varje dag i de närmaste 4 åren. För jag gillar olika!