1936...

....är alltså inte ett årtal utan antal programpunkter under den pågående Almedalsveckan. Den är som vanligt större än någonsin. Vi verkar leva i ett samhälle där allt och alla måste slå rekord - julhandeln, idrottare, antal facebook-vänner, etc. Det är som att samhället lider av lätt hybris kring sin egen storhet och förträfflighet men att inte ens det räcker. I dagens digitaliserade samhälle kan alla ha storhetsvansinne á la Napoleon. Här balanserar vi på gränsen mellan demokrati och maktfullkomlighet. Kanske har det med den sorts grundläggande kapitalistiska ekonomi vårt samhälle bygger på där större alltid är bättre? Eller så har vi människor ett så stort behov av att visa vilka vi är och kanske framförallt ATT vi är som ett sätt att hitta sin plats i samhället? Jag är viktig och hur viktig ska jag berätta för er!? Är det det senare är det ett intressant fenomen då den på många sätt går emot den svenska och djupt rotade jantelagen. Eller kanske inte de sociala medierna räknas som verklighet och därmed finns inte heller jantelagen? Och det är ju långt ifrån av ondo att gräva ner den gamla hämmaren.

Hur det än är så är Almedalsveckan högst verklig och blir verkligen större och större varje år. Jag ska dit för andra året i rad och ser med skräckblandad förtjusning fram emot seminarierna, talen, debatterna, medierna, solen, glassandet och politiken. Förra året var oerhört lärorikt och en bra introduktionskurs till denna politiska, mediala, lobbystyrda och näringslivspräglade vecka av intensivt profilerande mingel. För det är ju därför folk åker dit - "alla" är ju i Almedalen och ingen har råd att missa det. Och vem vill missa ett sådant evenemang? För dem som måste och för alla andra finns ju TV, radio, tidningar och Twitter. Det är också via Twitter som bas med hela bloggosfären, sociala medier och andra digitala media som spelrum många Almedalen-deltagare håller varandra uppdaterade om var de är och vad andra borde vara. För inte bara är det omöjligt att ALLA människor i Sverige verkligen är på plats, det är också omöjligt att delta i snitt 200 arrangemang per dag - ej inräknat ett stort antal mingel och Alternativveckan samt en del annat.

Prioriteringsbeslutsångesten är stor, peppen på topp, fjärilarna i magen på plats, väskan packad, solglasögonen på - för imorgon tisdag, Almedalen, kommer jag! Bättre sent än aldrig som det sägs. Och en 3-4 seminarier plus ett par mingel om dagen ska det nog hinnas med. Jag har ju förmånen att åka för De Gröna i Malmö som jag representerar dagtid och mig själv som kandidat för Miljöpartiet i Lund på kvällstid. Nånstans däremellan är jag ju bara jag också - och det, det är ju riktigt ball! Almedalen - here I come - en dag längre än förra året!

Ps. Glöm inte att följa mig på twitter.com/emelila